· De extrema sätter normen
De extrema sätter normen
Det liberaliserade och mediafixerade samhället tycks ha en inneboende tendens att premiera det extrema. I massmediala sammanhang lockar extrema människor tittare vars tankar, normer och beteenden påverkas. Så kallade dokusåpor med ovanligt exhibitionistiska individer eller andra närmast bisarra program där t ex grova förbrytare mer eller mindre hjälteförklaras utgör grenar i denna genre.
Fenomenet att det extrema påverkar normer och tänkesätt existerar emellertid inte bara i media, det figurerar allestädes i samhället. I arbetslivet är det de flitigaste, mest ambitiösa och ivriga som sätter normen för övriga arbetstagare. De står modell för hur övriga arbetskamrater bör vara, verka och bete sig. Återverkningarna syns hos majoriteten arbetstagare, de som inte förmår vara lika ambitiösa. Trötthet, utmattning och känslor av att inte räcka till är ständigt återkommande teman hos många, det talas om ett folkhälsoproblem. Utöver slimmade organisationer och andra stressrelaterade faktorer har massmedia medverkat till att förstärka nämnda tendenser genom att fokusera på det populära begreppet "utbrändhet".
Den i samhället och i synnerhet hos ungdomen utbredda sexkulten och förtingligandet hör det extrema till. Promiskuitet, driftsutlevelser, fri sexualitet och s k one night stands sägas vara viktiga beståndsdelar för den emanciperade, självförverkligande människan, den moderna. Häromåret skickade en populär ungdomstidning, som vänder sig till barn i yngre tonåren, med en bilaga om oralsex. I princip samtliga kommersiella ungdomstidningar nödgas ha en sexuell anspelning för att kunna överleva.
Var tredje tjej i tonåren har enligt undersökningar tillvitats epitetet "hora". Sexkulten och förtingligandet genererar kvalitetslösa relationer, en objektifiering av könen där det subjektiva skalats bort. Konsumtionssideologin exluderar relationer med en djupare innebörd - förtingligande var ordet. 43 procent av de tillfrågade kvinnorna i en publicerad studie har gjort abort minst en gång tidigare. Solidariteten med det potentiella livet har, liksom det preventiva ansvarstagandet, undergrävts. Ting kan förverkas utan hänsyn eller ansvar.
Ansvarstagande för besluten utgör en grundval i den representativa demokratin. Likväl har centralbankernas ämbetsmän i EU krävt oberoende från politiken utan hänsyn till att deras handlingar och beslut är avgörande för det ekonomiska tillståndet i ett land. Något ansvar skall inte kunna utkrävas för konsekvenserna av deras handlingar och någon politisk insyn i dessa banker finns inte. Inom svensk politik, i synnerhet vad anbelangar invandringsrelaterade frågor, har ett extremt politiskt korrekt förhållningssätt - stridande såväl mot folkmajoritetens uppfattning som det civiliserade demokratiska samtalet - präglat politiken. Det mediala trycket har varit kolossalt.
Inom skolan har politikerna fråntagit lärarna ett par av sina mest värdefulla redskap för inlärning och utveckling hos eleven, lärarauktoritet och disciplinär befogenhet. De mest extrema eleverna, ofta sådana som inte är särskilt intresserade av utveckling och inlärning, kan därigenom fördärva övriga elevers pedagogiska verksamhet samt ägna sig åt mobbning. Ingriper läraren handfast mot exempelvis sistnämnda riskerar denne att anmälas. De extrema har även fått till stånd en kvalitetssänkning (inte kvalitetssäkring), dvs i stället för att ta itu med dessa elever och erbjuda dem erforderlig hjälp och vägledning har kraven anpassats efter dem; kriterierna för kunskap sänks och dessa elever kan spinna vidare med sina upptåg även på gymnasienivå. I förlängningen kan en sådan "utveckling" komma att sänka Sveriges konkurrenskraft på den internationella marknaden.
Ett fåtal människor med extrema, rasorienterade, åsikter har ägnat sig åt att missbruka svensk historia, närmare bestämt fornnordiska symboler och runskrift vilka ursprungligen varit neutrala kommunikations- och skriftmedel. I stället för att återupprätta symbolernas egentliga innebörd, har de, med kraftig draghjälp från media, kommit att jämställas med raslig överlägsenhet. Rättsväsendet har anammat de extremas (van)tolkning av symbolerna, som numera är analog med hetsande av folkgrupper och människor med avvikande religion eller sexuell läggning.
En extrem variant av islam, förkastad av det absoluta flertalet muslimer, genomförde terrordådet mot World Trade Center, USA. Dessa enskilda individers handlande har av många ickemuslimer likställts med en kollektiv muslimsk handling. Medias roll härvid har varit tudelad...
Det skisserade porträttet ger utrymme för två tolkningar. Det ena, egentligen okontroversiellt, är att media på ett oerhört flagrant sätt påverkar människors tankar, media kan manipulera, indoktrinera, vilseleda av vilket följer att tankens autonomi inte är särskilt väl internaliserad hos de påverkade. Läsaren bör fråga sig om hon är fri i sinnet? Har hon makten över sina tankar? Förmår hon reflektera och kritiskt skärskåda medias bilder?
Av detta följer nästa fråga: Vågar den läsare, som är utrustad med tankens autonomi, föra upp kritiken till ytan, eller behåller hon den för sig själv? Mycket talar för att sistnämnda gäller bekräftat inte bara av talrika studier men också just av att det extrema fått fotfäste inte bara i media men i samhällslivet i övrigt. De som har modet att lyfta fram sina invändningar mot det extrema förhållningssättet är alldeles för få för att få till stånd en re-normalisering av våra liv och tänkesätt. De folkvalda, de med makt att förändra, står handfallna, delvis rädda för att frysas ur gänget med de "rätta" idéerna.
Så "utvecklas" samhället till det extrema, vars följder vi ännu inte sett slutet av...
John Järvenpää (Borås Tidning 011104)
